.:.
:: Klicka här för att se mina smycken ::
Hej! Therese heter jag och det är jag som har gjort den här sidan med hjälp av en kompis, tack vare henne så har jag äntligen börjat förstå både ett och annat när det gäller hemsidor =) Jag är född 1984 och är den som har huvudansvaret för allt här på kenneln. Jag är född och uppväxt i Uppsala och bodde där tills år 2003 när vi flyttade upp hit till Östhammar, 1 juni 2007 så fick jag min allra första egna lägenhet och här har jag bott sedan dess men drömmen är att flytta till ett hus med stor trädgård där hundarna kan få springa omkring eller bara njuta av livet. Min lägenhet som jag har idag ligger relativt centralt och den är 64,5 kvm stor, här bor jag tillsammans med min tibbefröken Tindra som ni kan läsa mer om på hennes egna sida. Jag har gått 2½ år på en djurvårdslinje där vi fick läsa mycket om olika djurarters beteende, djursjukvård, skötsel, avel osv. På grund av olika anledningar så kunde jag tyvärr inte fullfölja utbildningen så jag tog ett "sabbatsår" och praktiserade då på olika ställen som exempelvis hundtrim & hunddagis. Efter det året så kände jag att jag orkade ta tag i skolan igen men jag ville testa på något annat och därför blev det en floristutbildning, jag tog examen år 2006. Trots det så är djur och då främst hundar och katter mitt största intresse och det som jag vill lägga all min tid, energi och kunskap på. Mina öviga hobbyn är att fota, det är alltid en utmaning att lyckas fota en så bra bild som möjligt! Utöver det så gör jag även smycken lite då och då och tecknar när jag känner att jag har inspiration.
Mitt djurintresse började i en tidig ålder och i familjen har det nästan alltid funnits djur av något slag. Våra första djur var två fåglar som kallades för Emil och Ida, när jag var liten var jag ofta sjuk och läkarna trodde att det berodde på fåglarna så därför var vi tvungna att sälja dom sedan visade det sig dock att jag var sjuk på grund av mögel i lägenheten. Vårt nästa djur införskaffades när jag var runt 4-5 år tror jag, det var en liten hittekattunge som sökte ett nytt hem, en liten sköldpaddsfärgad dam vid namn Missan. När jag var ungefär 7 år kom nästa djur in i vår familj och vår allra första hund, en golden retriever tik, Kardinalen Hanny Gold "Anni" en jättego tik som var väldigt behaglig att ha att göra med och anpassade sig snabbt i nya miljöer hon var dock väldigt skotträdd och reagerade kraftigt varje nyår och sista april, hon hade även höftfel men det var vi medvetna om när vi köpte henne. Missan fick dessvärre somna in när hon fick en betéendestörning efter kastreringen, hon gick till anfall mot både oss och Anni och det blev ohållbart. När vi hade haft Anni i kanske 5 år eller så så var det dags för nästa hund, vårt hundintresse var väckt! Denna gång blev det en liten hund, en svart shih tzu hane "Ruff", en glad liten trasselsudd som alltid ville leka och älskade att gå på långa promenader i skogen lös medans vi plockade bär och svamp. Anni fick på grund av höfterna somna in endast några år efter vi hade införskaffat Ruff, hon började få väldigt ont i sina höfter och man såg på henne att hon inte var densamma. Något år efter så skulle jag få mitt alldeles egna djur, vilken lycka! Det blev en svart/brun liten marsvinshona som fick namnet Ellin av mig, vi köpte henne som omplacering så hon hade redan några år på nacken men jag tyckte att hon skulle få ha sällskap så marsvin nr. 2 införskaffades och det blev en liten brun/vit pojke som döptes till Pontus. Ellin hade som sagt några år på nacken redan och jag hann bara ha henne i några år innan hon somnade in, Pontus sörjde förlusten och blev väldigt dålig och även han somnade in kort därefter trots flera försök att få honom bättre. Under några år så hade vi bara lilla Ruff som levde det ljuva livet men ett år så fick jag en liten kanin i födelsedagspresent, en gråspräcklig dvärgvädur som hette Molle. Vilken underbar liten krabat han var, han skuttade gärna ut på promenader med Ruff men kaninhoppning förstod han aldrig vitsen med =) Vi hade husvagn på en mysig camping några mil utanför Uppsala och där hade vi en stor utebur som han fick vara i och äta gräs och njuta av friska luften, en kväll hade några campinggrannar haft supfest och det blev bråk precis utanför vårt tält, troligtvis blev Molle då rädd när de kom nära buren så han hade stampat till så hårt med ryggen så han bröt den för på morgonen när jag kom ut så var han förlamad i bakdelen och veterinärbesöket slutade med att han fick somna in då det inte fanns något att göra. Sedan dess har det passerat ytterligare djur då vi alla i familjen alltid har varit och är stora djurvänner och det har varit bl.a. fiskar, fåglar igen och häst.
Hösten 2005 somnade Ruff in efter en kort tids sjukdom och då skulle jag till slut få köpa mig en egen stor hund som jag alltid hade drömt om, efter mycket koll på olika raser och massvis med information så blev det sedan en leonberger, han föddes den 13:e december 2005 i en kull på 14 st. (dock "bara" 10 som överlevde). Han fick namnet Atlas och flyttade hem till mig i början av februari 2006, han var en pigg och glad liten skit och envis som synden med sylvassa tänder som han tack och lov tappade rätt snabbt ;-) Atlas växte upp och blev vacker som en dag och vart man än gick så väckte han uppmärksamhet med sin skönhet och utstrålning och framför allt storlek! (78 cm hög och 72 kg tung). Sommaren/hösten 2009 upptäckte vi att han flåsade onormalt mycket och verkade tröttare än vanligare, aptiten hade även blivit lite sämre, jag trodde att det berodde på den otroliga värmen så jag avvaktade ett tag för att se om det blev bättre när det blev svalare ute men när han flåsade konstant på promenaderna trots mer än -20 grader ute så förstod jag att det var något allvarligt fel och började kolla runt på nätet i väntan på att vi skulle få en tid. Jag hittade lite olika diagnoser som kunde vara tänkbara bl.a. hjärt- eller lungproblem. När vi till slut fick en tid för undersökning så bekräftades mina misstankar, han hade hjärtfel (DCM) och var illa däran. Trots medicinering så blev han inte bättre och jag tog beslutet att låta honom somna in, Atlas blev bara 4 år och 2 månader och han kommer alltid vara saknad av oss.